lördag 14 augusti 2010

Runaway

Min morgon började så som man inte vill att den ska börja. Vaknade av att Magnus kommer in till mig och undrar om Elmo är hos mig. "Nej", svarar jag. "Jag hittar honom inte!" säger Magnus och jag flyger upp ur sängen. Jag börjar ropa efter Elmo, men han kom inte -vilket han alltid brukar göra när jag ropar. Vi börjar leta efter Elmo överallt -  i varje rum, baksidan, framsidan, ute på gatan - Mormor hade även glömt att stänga grinden så han hade kunnat springa ut där. Magnus stack iväg och sprang längst vägen som vi brukar gå på promenad på varje kväll. Men han hittade honom inte. Jag ringde till mamma och pappa som var ute och handlade i panik och helt förstörd. Dom sa att dom skulle komma hem så fort som möjligt. Medan Magnus och mormor sprang ute på gatan och i trädgården och ropar efter Elmo så rusar jag omkring i huset och ropar förgäves efter min baby med stora tårar fallande ur ögonen. Så hör jag ljudet av små, små tassar som går i hallen. Jag springer till där ljudet kommer ifrån och så ser jag honom. ELMO - Min lilla baby var tillbaka! Han springer emot mig och vill att jag ska lyfta upp honom och så får jag en puss på näsan

Efter att allt lugnat ner sig (ringt till mamma och sagt att dom inte behöver komma hem, mormor och Magnus kan sluta leta) så undrar både Magnus och jag vart Elmo hade gömt sig nånstans och varför han inte kom fram när vi ropat så efter honom. Då ser vi hur han kryper in under en väldigt låg fåtölj på innebalkongen - kanske 7cm? - och när han försökte krypa ut igen så fastnade han (X_X ;) så det var väll därför han inte kom på en gång när man ropa. 

Är så glad och känner sån lättnad att han inte hade rymt. Nu ska jag sitta och gosa med honom extra mycket för nu vet jag hur mycket jag kommer att sakna honom om han skulle springa iväg på riktigt! 
Elmo i vintras

5 kommentarer:

  1. Vilken tur att han inte hade rymt på riktigt!

    Vet själv hur skraj man blir. Min kanin rymde en gång förra sommaren. Skulle gå ut och ge honom mat och såg att han hade grävt ett hål i marken inne i buren och rymt. GUD vad ledsen jag blev!! Var livrädd att han hade blivit påkörd eller tagen av nån katt eller nått... som tur är så fick jag syn på honom i grannens trädgård, men ändå. Såklart man blir rädd när ens älskade husdjur är borta! :(

    SvaraRadera
  2. sv: Ja, man känner sig nästan förlamad eller hur man nu ska säga... avdomnad? (det känns som att man inte har någon kontroll över kroppen och hörseln och känseln nästan domnar bort)

    Men vilken tur att du återfann din kanin! :)
    Hoppas att han inte har rymt nå fler gånger? ;)

    SvaraRadera
  3. Ja precis! (och kallsvettas som en galning gör man) :/
    Haha, nää inga fler rymningplaner ;)

    SvaraRadera
  4. vet du om att du fyller år exakt samma datum som taylor lautner? det tycker jag är RIKTIGT coolt, för han är bäst, haha.

    SvaraRadera
  5. Men gud vilken söt hund! ^^

    SvaraRadera

❤ Sharing is Caring ❤